Så var det söndag igen. Och söndagen är verkligen en dag som väcker associationer. I likhet med fredag, lördag och måndag väcker söndagar specifika känslor. Detta i motsats till exempelvis tisdag som knappast har någonting förknippat med sig. Ja, kanske för vissa, men inte i allmänhet.
Det är inte svårt att förstå varför just dagarna i och kring veckoslutet väcker sådana känslor som de gör. Det beror naturligtvis på våra arbeten. De flesta arbetar ju från måndag till och med fredag, vilket förklarar den glada känsla som fredagar skapar, och den mindre glada som vi förknippar med måndagar. Det förklarar också varför glädjen fortsätter på lördagen, bara för att övergå till en mer ångestliknande känsla under söndagen.
Att detta säger en del om hur vårt samhälle är skapat och hur vi lever våra liv torde vara utan varje tvivel.
Hursomhelst, det var alltså söndag och jag gick ut för att ta mig en promenad. Jag sökte mig ut till naturen, i närheten av vattnet, för att finna den upplevelse jag sökte. Som jag gick där längs stigen blev jag med jämna mellanrum omsprungen av hurtiga joggare. Då och då mötte jag några också. Och jag tänkte: ”Varför ska man fara fram i en sådan fart när man upplever så mycket mer när man promenerar?” När vi nu har varit inne på vilka associationer olika veckodagar väcker, varför inte då också smaka på orden promenera och springa? Ordet promenera låter mjukt och väcker behagliga känslor medan ordet springa istället låter mycket hårdare och snarast för tankarna till något slags flykt, och fara. Åtminstone för mig, är väl bäst att tillägga.
För vem är jag att döma? Många av de där joggarna ser ju faktiskt välmående ut. Och mådde de inte bra av det skulle de väl inte ge sig ut för att fara fram i den där farten.
Det är väl måhända så att vissa trivs bättre när det går lite fortare, medan andra föredrar ett lugnare tempo. Och kanske är det också så att vi måste försöka hitta den hastighet vi själva vill leva våra liv i. Men man kan ju fråga sig om vi verkligen har möjligheten att välja våra egna hastigheter i våra egna vardagsliv.
Att välja telefonbolag och pensionsförsäkring tycks futtigt i jämförelse. När det gäller de viktiga valen, de val som skapar välmående och välbefinnande i våra liv, då är valfriheten strikt begränsad.
Jag slog mig ner på en sten, slog bort tankarna, och blickade ut över det glittrande vattnet.
Och drömde mig bort för en stund.