KONSTNÄRLIGA OUTSIDERS

Det finns konstnärer och så finns det konstnärer som går ett steg längre. Jarvis Cocker porträtterar några av dessa outsiders i tre avsnitt i en TV-serie kallad "Journeys into the outside". Och ingen av de drömmer om ett nytt kök.

EN DANDY I MODERNITETEN

Kan man vara ingenjör och dandy? Frågan infinner sig efter att ha läst Jan Guillous andra del i romansviten om 1900-talet. Jag är förvisso ingen expert på dandyism men måste säga att jag finner kombinationen en smula motsägelsefull. Nu tycks varken Sverre eller Albie, de två huvudfigurerna som nyligen avlagt ingenjörsexamen vid det prestigefyllda lärosätet i Dresden, aldrig någonsin faktiskt arbeta som ingenjörer. I Albies fall är just det väl begripligt med tanke på att han är den son i den engelska högadeln som han är, men i Sverres fall är det mer svårt att förstå. Vad lever han på? Albie?

Sverre verkar huvudsakligen ägna sig åt att måla, vilket passar betydligt bättre ihop med dandyrollen, och får nog ses som den räddningsplanka som krävs för att göra berättelsen något sånär trovärdig. Men varför i hela friden utbildade de sig till ingenjörer till att börja med?

Annars kan ju Guillou sin historia. Han placerar sina huvudfigurer i en kontext sådan den var vid den här tiden. Det finns säkerligen ingen anledning att tvivla på de fakta han presenterar. Men det blir dessvärre platt, texten får aldrig något riktigt liv. I en intervju för några år sedan sade Guillou att han inte trodde på konstnärlig inspiration. Det var bara att jobba, menade han. Kan det möjligen vara därför det blir en aning livlöst och platt?

Roligare var det att höra Bo Setterlind i ”Två och en flygel” (länk nedan) stolt förkunna att han var romantiker, med stort R, och dessutom starkt betonade inspirationens betydelse för skapandet. Det är precis den otidsenlighet som är så underbar att ta del av.

http://www.oppetarkiv.se/video/1280030/tva-och-en-flygel

GUSTAV LINDSTRÖMS VISA

Detta är berättelsen om en man som gick sin egen väg. En sann vagabond med fokus på det betydelsefulla i livet. Det är också en berättelse om med- och motgångar och om omständigheter utanför ens egen kontroll som man måste förhålla sig till. Det är kort sagt en berättelse om livet.

http://www.kapitel1.se/kristoffer-nilsson2/gustav-lindstroms-visa

EN DRY MARTINI TILL HELGEN?

Helgen står för dörren och kanske en Dry Martini skulle smaka. Skakad eller rörd är i så fall en fråga att ställa. Sedan har vi torrheten. Hur torr ska den egentligen vara? Konnässörerna tycks alla vara överens, ju torrare desto bättre.

Hursomhelst, följande stycken är klippta ur en artikel av David Bridgman-Smith från www.newsheridanclub.co.uk. Ganska kul, tycker jag.
För att uppnå lagom torrhet:

As well as these more practical methods, there have been, in the history of the cocktail, some more eccentric and elaborate practices:
Whisper the word “vermouth” over the drink
Expose the drink to the written word “vermouth”
Wave a vermouth bottle over the drink
Allow a single beam of sunlight to pass through the vermouth bottle and onto the bottle of gin or finished drink
A bartender’s tip is to add a drop of vodka to an otherwise all-gin Martini to create an even dryer taste.
Berömda Dry Martini-drickare:

Some famous Martini drinkers include:
Sir Winston Churchill. An avid fan, Churchill preferred his Martinis naked; that is to say, without any vermouth. In fact, it is said that he thought it enough to merely bow in the direction of France. Being a member of Boodles Gentlemen’s Club in St James’s, along with author Ian Fleming, Churchill was very keen on Martinis that used the exclusive gin that was made for his club, Boodles British Gin.
Ian Fleming. A great Martini lover himself, and creator of probably the best known fictional Martini drinker. He invented his own variation of the Martini, The Vesper, published in his 1953 book Casino Royale.
Ernest Hemingway. Described “The Montgomery”, a 15:1 ratio Martini, in his book, Across the River and into the Trees. A keen Martini drinker in 1944, after the liberation of Paris, he led two troops of French soldiers to the Ritz hotel. Upon their arrival, a frightened assistant manager asked if he could be of service, to which Hemingway replied, “How about seventy-three dry Martinis?”
Alfred Hitchcock. Hitchcock prepared his Martinis with gin and a cocktail shaker and, with regards to the dryness, he is reported to use “five parts gin and a quick glance at a bottle of vermouth”. 　

EN SORTS DIKT

Här slutar allmän väg!
Här börjar något annat för de få.
Lund förflyttas till stad och svart till rött.
Vi rör oss långsamt mot centrum.
Färger och toner förenas till ett allt,
medan världen gestaltas för våra ögon.
Det är ännu långt till det alltomfattande mörkret.
　

POESIVANDRING MED POET

SVT:s Öppet arkiv är sannerligen en guldgruva. Tar man en titt på TV-tablån i dessa dagar är det lätt att bli bedrövad. Hur kan ett medium med sådana möjligheter missbrukas på det sätt som görs alldeles för ofta? Exempel behöver knappast nämnas. Men så går man in på Öppet arkiv och finner skatter som visar hur TV faktiskt kan vara.

Den tidigare i år avlidne poeten Folke Isakssons "Poesivandring" finns nu i Öppet arkiv. I tre avsnitt berättar han på sitt lågmälda, kunniga sätt om tre poeter, deras liv och verk. Underbart!

http://www.oppetarkiv.se/etikett/titel/Poesivandring/

FINNS KRONOCENTRISM?

Var och såg en kombinerad spel- och dokumentärfilm från 1962 idag och blev synnerligen förvånad. Inte av filmen utan publikens reaktioner. Etnocentrism är ju ett bekant begrepp och om man bortser från den vetenskapliga definitionen brukar man väl med detta begrepp vanligtvis mena ett inskränkt och trångsynt förlöjligande, hånande eller nedlåtande kommentarer om andra kulturer. Och vi är väl alla överens om att detta inte är särskilt klädsamt, milt uttryckt. Men under den här filmvisningen hördes det ena nedlåtande skrattet och förlöjligande kommentaren efter den andra. Och det var ändå Sverige för drygt femtio är sedan som skildrades.

Därmed var ett nytt begrepp fött. Trodde jag. Jag började tänka i termer av tidscentrism och tyckte att kronocentrism lät bra, ett ord jag aldrig hört nämnas förut. Men vid en googling visade det sig så klart att det redan fanns. Vet dock inte om det med det menas just det som jag menar. Hur som helst vill jag ändå hävda att det är lika oklädsamt som etnocentrism och visar med lika oönskad tydlighet hur ignorant man är.

WILLIAM BLAKE OCH FANTASIN

Carl-Johan Malmberg har tidigare i år utkommit med en bok om poeten, konstnären, visionären och anarkisten William Blake. Här är en mycket bra artikel av Eric Schüldt (vars radiprogram i P2 för övrigt kan rekommenderas) om denna bok och Blake.

http://www.svd.se/kultur/understrecket/for-blake-var-fantasin-det-verkliga_8104928.svd

Facebook? del 2: I anknytning till nedanstående har även Günter Grass uttalat sig om Facebook.

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/gunter-grass-sagar-facebook/

FACEBOOK?

Felet med Facebook är inte att det är ett utmärkt hjälpmedel för inbrottstjuvar som lätt kan se att  man nu sitter på en strand i Thailand och skriver ett modernt amerikabrev. Felet med Facebook är mycket värre än så enligt den alltid lika sympatiske Tom Hodgkinson i denna artikel (som visserligen har några år på nacken men kanske är ännu mer aktuell nu) från The Guardian.

http://www.theguardian.com/technology/2008/jan/14/facebook