Hon kallar sina nu utflugna barn vid smeknamn och vill gärna vara kompis med dem, gärna delta i utelivet ibland med dem också. Sms-trafiken dem emellan är flitig. Om barnen följer någon specifik TV-serie gör också hon det, helst ska den förstås vara amerikansk och handla om unga människor. När det blev trendigt att äta sushi dröjde det inte länge innan hon började prata om hur gott det var med sushi. I stort sett är det så att alla samtalsämnen som hon initierar handlar om henne själv och styrs av den bild av sig själv som hon vill ge till andra.
För mig låter det som ett väldigt jobbigt liv. Det måste vara påfrestande att vara så där ängslig och orolig för att inte framstå som ungdomlig och fräsch. Kan hon någon gång koppla av, frågar jag mig. Kan hon slappna av och bara vara någon gång ibland? Eller är hon alltid på spänn? Alltid vaksam över om hon är beundrad?
När hon åker utomlands åker hon till Thailand precis som hennes föräldrar, och hon själv med en gång i tiden, åkte till Mallorca. Det är ju så mysigt i Thailand. Människorna är så trevliga och maten är så god. Och vädret är ju underbart. Där skulle man leva egentligen, brukar hon säga.
Men naturligtvis är det så att alla hennes ambitioner att inte framstå som en tant får henne att framstå just som en tant. För det är så dagens tanter är. En kvinna som går på syjunta och bakar sju sorters kakor nuförtiden är inte en tant. Hon är ungdomlig och trendig. För att inte framstå som tantig idag underlättar det alltså om man är tantig enligt den klassiska bilden. Undrar hur länge det dröjer innan hon börjar prata om att hon går på syjunta?
