onsdag 28 november 2012
PROBLEMET MED TOLSTOJ
Det är alltid fascinerande med människor som tänker själva, som fritt reflekterar över sakernas tillstånd och som kommer fram till, vilket som regel sker, att det kunde förhålla sig både annorlunda och bättre. Leo Tolstoj var en sådan människa. Med sina politiska och religiösa tankar och idéer har han gett oss bilder av hur ett mer mänskligt samhälle kan se ut. BBC har gjort en utmärkt dokumentärfilm, "The trouble with Leo Tolstoy", i två delar över den store mannens liv. Del ett, som är en dryg timme lång, finns här, och del två, som är något kortare än en timme, finns här. Rekomenderas varmt till den som är intresserad av rysk litteratur i allmänhet och Leo Tolstoj i synnerhet.
söndag 25 november 2012
DET TALADES OM "DOM"
”Det talades om `dom´. Det talas ofta om `dom´. Man använder `dom´ istället för de för att tydliggöra att man själv inte ingår i `dom´. Naturligtvis har ordet en bibetydelse, en bibetydelse som dessutom är synnerligen obehaglig. Skillnaden mellan de och `dom´ är subtil men ändå tillräckligt tydlig för att klart urskiljas utan att någon särskild uppmärksamhet är nödvändig.”
Han tände en cigarett, tog en slurk av kaffet och lutade sig tillbaka. Stan Getz snurrade på skivtallriken och saxofonens ljud fyllde honom med ett egendomligt välbehag. Nålen hade kommit fram till ”Samba Triste” och han tänkte hur till synes enkel musiken är, nästan naiv. Men han var väldigt förtjust i den där skivan, i Stan Getz och saxofonens ljud. Han tog ännu en slurk av kaffet, drog ett bloss på cigaretten, lade den i askkoppen och skrev:
”Tjuvar och banditer, alkoholister och narkomaner, alla fyller de en viktig samhällelig funktion. På vilket sätt? Bland annat genom att få andra, och då företrädesvis inskränkta människor att känna sig duktiga. Det ger dem en inbillad statushöjning och de får känslan av att de minsann är bättre än `dom´ där. Men de bedrar sig, det är inte så. Ofta är det precis tvärtom.”
Han tände en cigarett, tog en slurk av kaffet och lutade sig tillbaka. Stan Getz snurrade på skivtallriken och saxofonens ljud fyllde honom med ett egendomligt välbehag. Nålen hade kommit fram till ”Samba Triste” och han tänkte hur till synes enkel musiken är, nästan naiv. Men han var väldigt förtjust i den där skivan, i Stan Getz och saxofonens ljud. Han tog ännu en slurk av kaffet, drog ett bloss på cigaretten, lade den i askkoppen och skrev:
”Tjuvar och banditer, alkoholister och narkomaner, alla fyller de en viktig samhällelig funktion. På vilket sätt? Bland annat genom att få andra, och då företrädesvis inskränkta människor att känna sig duktiga. Det ger dem en inbillad statushöjning och de får känslan av att de minsann är bättre än `dom´ där. Men de bedrar sig, det är inte så. Ofta är det precis tvärtom.”
tisdag 20 november 2012
AKTUELL RAPPORT
Ibland önskar man att man befann sig någon annanstans. Just nu skulle jag vilja vara i Malmö, närmare bestämt på Moderna muséet där, och se den utställning om supersurrealism som Svenska Dagbladet skriver om här. En annan utställning som verkar lika lockande är den med Hilma af Klint och Eva Lange på Södertälje konsthall som samma tidning skriver om här. Får man tro artikeln börjar intresset för Hilma af Klint att tillta alltmer, vilket är minst sagt glädjande.
Som tur är behöver man inte vara någon annanstans för att läsa om Jeanette Wintersons anspråkslösa förslag att finansiera offentliga bibliotek med storföretagens icke betalade skatter. Enligt denna artikel i The Guardian är de offentliga biblioteken i Storbrittanien, liksom i många andra länder, starkt hotade, men, Jeanette Wintersons kreativitet har funnit en synnerligen intressant lösning på problemet.
Som tur är behöver man inte vara någon annanstans för att läsa om Jeanette Wintersons anspråkslösa förslag att finansiera offentliga bibliotek med storföretagens icke betalade skatter. Enligt denna artikel i The Guardian är de offentliga biblioteken i Storbrittanien, liksom i många andra länder, starkt hotade, men, Jeanette Wintersons kreativitet har funnit en synnerligen intressant lösning på problemet.
måndag 19 november 2012
söndag 18 november 2012
M
Universell och osynlig.
Kamrater i månsken.
Somligt strilar
medan annat strimlas.
Allt vi gör är att gå,
gå, går, bort och hem.
Kamraterna i skenet
röker varsin cigarett.
Pang.
Månskenets kamrater
röker inte längre.
De har alla slutat.
Tystnad råder i gravarna.
Vänner och fiender.
Luft, eld, jord och vatten.
Bittra tårars sälta.
Ett glädjens farväl.
Tystnad.
Kamrater i månsken.
Somligt strilar
medan annat strimlas.
Allt vi gör är att gå,
gå, går, bort och hem.
Kamraterna i skenet
röker varsin cigarett.
Pang.
Månskenets kamrater
röker inte längre.
De har alla slutat.
Tystnad råder i gravarna.
Vänner och fiender.
Luft, eld, jord och vatten.
Bittra tårars sälta.
Ett glädjens farväl.
Tystnad.
tisdag 13 november 2012
söndag 11 november 2012
SHANE MACGOWAN
Intervju från 9 november 2012 med Shane MacGowan
http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/music/features/lunch-and-several-drinks-with-shane-macgowan-8297816.html
http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/music/features/lunch-and-several-drinks-with-shane-macgowan-8297816.html
tisdag 6 november 2012
söndag 4 november 2012
ALLTINGS MENINGSLÖSHET
Det finns de som menar att det är meningslöst att kliva upp på morgonen. Att allting, det vill säga livet, tillvaron och allt vi gör är just meningslöst när allt kommer kring. Jag är beredd att hålla med dessa. Allting är faktiskt meningslöst, under förutsättning att vi inte ger det en mening.
Nu spelas Beethovens stråkkvartett i A-moll, ett synnerligen passande stycke en dag som denna. November brukar allmänt ses som en tråkig månad. Mörkret har infunnit sig, regnet faller, det är grått och kallt och det finns ingenting som lyfter denna månad. Ingen jul, ingen midsommar, inga helgdagar över huvud taget. Bara arbete och försakelse. Väckarklockan ringer, det är måndag morgon och man kan hålla sig för skratt. Det enda man vill är att dra täcket över huvudet och somna om, kanske sova till april när ljuset och våren har återkommit.
Men man masar sig upp och får morgonproceduren avklarad utan att man är medveten om det. Man går ut, förbannat, det regnar. Tillbaka in för att hämta paraplyet. Ut igen med paraplyet i handen, det blåser så man inte vet hur man ska hålla paraplyet för att det inte ska vända ut och in. Man försöker undvika de alltför djupa vattenpölarna på väg till bussen, eller vart man nu är på väg. Men naturligtvis lyckas man inte, ganska snart kliver man i en vattenpöl som gör högra foten blöt och kall.
Framme vid arbetet försöker man hålla god min gentemot arbetskamraterna. Låtsas vara intresserad av vad de gjorde i helgen. Försöker sedan uppmana något slags energi för att få någonting gjort. Men det tar emot. Man längtar bara bort. Så långt bort som möjligt. Bort från arbetet, bort från arbetskamraterna och bort från den förbannade månaden november.
Detta är ett sätt att se på det.
Nu spelas Beethovens stråkkvartett i A-moll, ett synnerligen passande stycke en dag som denna. November brukar allmänt ses som en tråkig månad. Mörkret har infunnit sig, regnet faller, det är grått och kallt och det finns ingenting som lyfter denna månad. Ingen jul, ingen midsommar, inga helgdagar över huvud taget. Bara arbete och försakelse. Väckarklockan ringer, det är måndag morgon och man kan hålla sig för skratt. Det enda man vill är att dra täcket över huvudet och somna om, kanske sova till april när ljuset och våren har återkommit.
Men man masar sig upp och får morgonproceduren avklarad utan att man är medveten om det. Man går ut, förbannat, det regnar. Tillbaka in för att hämta paraplyet. Ut igen med paraplyet i handen, det blåser så man inte vet hur man ska hålla paraplyet för att det inte ska vända ut och in. Man försöker undvika de alltför djupa vattenpölarna på väg till bussen, eller vart man nu är på väg. Men naturligtvis lyckas man inte, ganska snart kliver man i en vattenpöl som gör högra foten blöt och kall.
Framme vid arbetet försöker man hålla god min gentemot arbetskamraterna. Låtsas vara intresserad av vad de gjorde i helgen. Försöker sedan uppmana något slags energi för att få någonting gjort. Men det tar emot. Man längtar bara bort. Så långt bort som möjligt. Bort från arbetet, bort från arbetskamraterna och bort från den förbannade månaden november.
Detta är ett sätt att se på det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)