Vi människor lever - så vida vi inte är döda. Därom kan väl alla vara tämligen överens. Naturligtvis kan man diskutera graden av liv i vissa fall, men knappast att det ändå finns något slags liv. Hur lyder då definitionen av liv? Vad är det som är avgörande för om vi ska anses vara levande eller döda? När vi lever slår hjärtat och blodet pumpas runt i kroppen och håller oss därmed vid liv. När vi lever fungerar också hjärnan, och alla organ som måste sköta sina nödvändiga verksamheter för att liv ska kunna upprätthållas. Upphör allt detta att fungera upphör också möjligheten till liv och vi förs av Charon över Styx.
Med djur är det samma sak. Eller? Har alla djur ett hjärta? Har alla djur en hjärna? Jag tänker närmast på de riktigt små krypen, de som man knappt kan se. Och de som man faktiskt inte alls kan se, annat än i mikroskop. Nå, det får vara hur det vill med det. Även utan hjärta och hjärna borde man kunna säga, även om dessa, att när nödvändiga funktioner slutar att fungera dör de också, och de är inte längre vid liv.
Vad som är gemensamt för människor och djur är att vi är varelser. Att vara varelse innebär bland annat att man har en egen handlingsförmåga, det vill säga man kan agera på något sätt. Vi människor kan välja hur vi ska handla medan djur agerar utifrån instinkt. Det finns kanske gradskillnader även däremellan, men på det stora hela får man väl anse det vara så.
Livet för en varelse är alltså en form av liv. Men det finns andra livsformer också. Växter lever ju, även utan handlingsförmåga. De växer, de blommar, de får nya blad och de förökar sig. För att göra detta behöver de näring och förmågan att tillgodogöra sig denna. När den förmågan upphör avslutas livet även för de vackra växterna. Bladen faller och de torkar och multnar så småningom till jord.
Därmed börjar vi närma oss poängen. Är liven för växter och varelser de enda liv som finns? Lever inte berget jag ser utanför mitt fönster? Vissa hävdar det, och andra inte. Där är vi inte överens. Det finns förvisso inga tecken på liv så som vi känner det. Men känner vi verkligen till alla olika sorters liv som finns? Bara för att ett berg inte visar samma tecken till liv som varelser och växter kan man inte säga att det inte lever. Detsamma gäller för havet, jorden och hela vår planet. Inte heller kan man säga att berget är dött och alltid varit det, eftersom livet är en förutsättning för döden. Utan liv, ingen död. Men kanske liv utan död?
Berget rör sig inte, berget gråter inte och berget äter inte, vad vi vet, men i mitt sinne lever det. Dessutom är det och havet och jorden och växter och varelser en förutsättning för varandras liv. Och inför livet måste vi vara ödmjuka.
Allt handlar om föreställningsförmåga.