Gå nu och lev
och ta mig bort.
Albatrossen svävar
från gräs till berg,
långt, långt borta.
Något för mig bort,
både ner och upp,
och ibland åt andra håll.
En påfågel visar
sin präktiga fjäderskrud.
Men något inom mig
vill inte bort.
Det vill stanna här,
här där inga fåglar finns
som kan störa min sinnesro.
Kraa, kraa kraxar kråkan
och landar i mitt hår.
Jag reser mig upp
och går någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar