På sina taniga ben traskar myran fram över trottoaren. Det är en lek med döden. När som helst kan han eller hon bli fullkomligt mosad av en skosula tillhörande en människa som inte har en aning om att det går en myra där nere på asfalten. Särskilt inte om skosulans ägare är involverad i en diskussion med sin medföljande vän.
Den här gången hade myran tur. Skosulan tog mark tretton millimeter från det lilla djuret. Sulans ägare var alltså fjorton millimeter från att släcka ett liv.
Detta är alltså mannen som är ägare till sulan med tillhörande överdel helt ovetande om. Hans fokus är nämligen riktad mot samtal han för med sin kamrat.
”Kan tre plus tre bli två?” frågar han en aning provocerande.
”Gör dig inte löjlig”, svarar kamraten.
”Jag tycker inte att jag gör mig löjlig. Det är en helt och fullt rimlig fråga att ställa.”
”Hur kan det vara en rimlig fråga att ställa? Om du adderar två tal kan väl inte summan bli ett lägre tal än de båda som du adderar.”
Den förste mannen suckar och ser medlidsamt på sin vän.
”Du lever bestämt i en väldigt begränsad värld du. Kan summan bli sexton då?”
”Summan av vad?”
”Tre plus tre.”
”Har du ätit något olämpligt? Sovit dåligt kanske? Du är ju alldeles hopplös idag! Du vet lika bra som jag att tre plus tre varken kan bli två eller sexton.”
”Men jag menar att det är just det det kan. Tre plus tre kan också bli tretusenfyrahundratvå.”
Kamraten tittar förnärmad på mannen just som myran plötsligt bestämmer sig för att vända om mot det busksnår hon eller han kom ifrån. Måtte den lilla varelsen klara sig även denna gång.