söndag 27 mars 2011

Min vän poeten Gabriel Mortimer och jag fördrev en angenäm stund på Konditori Rosa. Det är ändå något visst med gamla konditorier av det slaget. När man stiger in genom dörren möts man av synen av en glasdisk varunder allehanda delikata bakverk står uppradade bredvid varandra. Man riktigt känner hur salivproduktionen tilltar i munnen, och man får svälja flera gånger innan man kommit fram och gjort sin beställning till den alltid lika glada och trevliga damen bakom disken.
När man sedan, bärande på sin bricka, träder in i det inre rummet för att hitta ett ledigt bord att slå sig ner vid ökar välbefinnandet ytterligare. Man ser dessa bord och stolar med en patina som inte kan köpas för pengar. Endast tiden kan skapa detta. Man ser vidare alla människor av olika åldrar och slag, vissa i glatt samspråk, andra böjda över tidningar eller böcker.
Där satt vi, Gabriel Mortimer och jag, och läste varsin del av lokaltidningen.
”Nog är det märkligt att de aldrig lär sig”, utbrast Gabriel plötsligt.
”Vilka är det som aldrig lär sig?”, frågade jag.
”Forskarna.”
”Och vad är det de aldrig lär sig?”
”Att ett mynt alltid har två sidor.”
”???”
”Man snävar in fokus så mycket det bara går och koncentrerar sig på själva kärnan. Därmed undgår man att se mycket mer än man faktiskt ser. Ta det här till exempel. Nu har man presenterat ännu ett forskningsresultat som visar hur skadligt det är med tobaksrökning.”
”Är det inte skadligt då?”
”Du missar poängen. Min avsikt är inte att avge ett försvarstal för tobaksrökning, men när forskarna studerar detta koncentrerar de sig bara på att mäta de negativa effekterna av rökningen, och ignorerar allting annat. Vad man borde göra är att förutsättningslöst studera hela människan, både fysiskt och psykiskt. Och försöka upptäcka alla effekter, såväl onda som goda, och sedan väga för och emot. Slutligen kan man sedan presentera resultatet sådant det är.”
”Och det gör man inte?”
”Inte alls. Man ser noga till att bara ställa de frågor som leder fram till det önskvärda resultatet. Och därmed blir det värdelöst.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar