Att stå på en perrong och vänta på ett tåg som aldrig kommer slapp jag göra denna gång. Tvärtom, tåget rullade in och iväg helt enligt tidtabellen. Snart lämnade vi stadens utkanter bakom oss och en vy av träd, berg, åkrar och ängar tog över. Framför mina ögon var allt bekant och obekant på samma gång.
Alla kan nog hålla med om att en tågresa har något romantiskt över sig. Tänk alla historier världen över som utspelar sig på tåg. Med tanke på alla stationer och järnvägar som lagts ner genom åren är det också lätta att falla in i en nostalgisk känsla över tider som flytt.
Dessa tankar förde mig vidare i tanken till dessa vuxna barn, om man så får säga, som ägnar tid, pengar och möda åt att bygga modelljärnvägar. Är det järnvägsromantiken som driver dem? Förmodligen. Men samtidigt är det nog också tanken på att bygga upp en egen liten värld, precis så som man själv vill ha den. En idealvärld måhända.
Är det kanske detsamma som motiverar författaren att skriva roman efter roman? Däri kan hon eller han leka Gud och skapa en värld helt efter eget huvud. Författaren väljer själv hur den världen ska se ut och vilka människor som ska befolka den. Hon eller han styr sina romanfigurer som marionettdockor att göra precis det hon eller han vill att de ska göra. De kan leva och sedan dö. Eller leva vidare. Författaren är den allsmäktige Guden och råder över liv och död.
Detta att skapa egna små världar är väl också något vi alla gjort som barn i våra lekar. Är det möjligen något allmänmänskligt? Något vi alla gör som barn och sedan de flesta växer ifrån för att det anses barnsligt?
För vissa kan det förstås vara ett sätt att fly från en hård tillvaro. Man behärskar inte de vardagliga situationerna och skapar därför en egen värld för att kunna stå ut med sitt liv.
Men anledningen till att med sin fantasi skapa en alternativ värld behöver inte vara framtvingad av svåra omständigheter. Varför inte göra livet till en pjäs eller film och spela en roll däri? Och varför då inte välja hjälterollen när man ändå är fri att själv rollbesätta sin värld?
Man gör livet till konst och får på köpet möjligheten att se allt välbekant med nya ögon.