Ibland kan man få för sig att man vid det här laget känner till alla säregna karaktärer som är någorlunda kända, åtminstone svenska sådana, och som levt i en någorlunda modern tid. Men titt som tätt blir man varse att det är en villfarelse. Då och då publiceras det nämligen en artikel om någon som man inte kände till men som man genast fascineras av när man läser det srivna. Denna artikel av Per Wästberg om Gustav Adolf Lysholm är en sådan. Jag hade aldrig hört talas om författaren Lysholm (1909-1989) när jag med alltmer stigande intresse läste Wästbergs artikel om honom. Det är så befriande, särskilt i denna likformighetens era, att läsa om människor som är allt annat än konformativa.
Gott slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar