söndag 2 oktober 2011

Lördag. Oktober. ”De döda på torget”, Allan Petterssons tolfte symfoni i högtalarna. Allan Pettersson, denne särling och vagabond, skulle ha fyllt hundra år i år. Levde han ett lyckligt liv? Nja, vem vet. Den enda som hade kunnat besvara den frågan är han själv, och tyvärr finns han alltså inte mer. Åtminstone inte vad vi vet.
Men för att bli sant lycklig, eller uppnå ett anständigt mått av välbefinnande, måste man väl gå sin egen väg? Leva på det sätt som passar en själv. Att tvingas in i en alltför hög grad av anpassning måste få känslan av frihet att förtvina, och därmed också känslan av liv, att vara levande.
Jag låg där på soffan och lyssnade på Petterssons symfoni och började fundera på hur vi lever våra liv. Vi lever i en tid då man inte bör röka, helst inte nyttja tobak överhuvudtaget, man bör även äta nyttigt och naturligtvis motionera regelbundet. Vi blir till och med från diffust håll uppmanade att använda hjälm när vi cyklar. Man kan fråga sig hur många år det dröjer innan vi också uppmanas att använda hjälm när vi är ute och går. Tänk om vi blir påkörda av en bil och slungas mot vindrutan eller gatan med huvudet före. Tänk om vi inte har en hjälm på oss då. Om vi använde hjälm också när vi går skulle det säkert rädda åtskilliga liv per år.
Men till vilket pris? Vi blir allt friskare, antalet olyckor minskar, hjärt- och kärlsjukdomar minskar i omfattning och vetenskapen gör hela tiden nya landvinningar i kampen mot cancer. Vi blir också allt äldre.
Samtidigt verkar det som att vi mår allt sämre i psykisk mening. Den psykiatriska vården får allt mer att göra och förskrivningar av läkemedel inom det området har aldrig varit större.
Jag kom på mig själv, medan Allan Petterssons toner fyllde rummet, med att undra om vår jakt efter fysisk hälsa går ut över vår känsla av välbefinnande. Vad är egentligen viktigast? Livets kvantitet eller kvalitet?
Ja, det är lätt att man börjar fundera när man ligger på sofflocket och inte har något speciellt att göra. Jag kan starkt rekommendera en daglig dos av sysslolöshet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar