Konditori Rosa en eftermiddag i oktober. Sådana här dagar, när himlen är ljusblå och solen skiner, finns det de som inte står ut med att vara inomhus. Det är som om de skulle kvävas om de inte snabbt nog kom ut i friska luften. Helst vill de så klart ut i skog och mark och plocka svamp. Eller också vill de ut och motionera. De vill åka skidor (om det nu finns snö), springa eller ägna sig åt den märkliga promenadformen ”power walking”. Heter det så? En sund själ i en sund kropp lyder mottot, och det är väl inget fel med det. Men lite suspekt är det allt.
Själv lider jag inte av det syndromet. Jag var fullt nöjd med att slå ihjäl en stund med det vanliga sällskapet på Konditori Rosa, trots att solen sken från en ljusblå himmel. Vi kom att prata om allt möjligt, och medan Lydia gick iväg för att ordna med påtår sade Anna:
”När jag läste idéhistoria var det ett avsnitt som handlade om intelligensmätning. Intelligenstestet uppfanns av en fransman vid namn Binet, eller något sådant, i mitten av 1800-talet. Syftet var att hjälpa barn som hade det svårt i skolan, men naturligtvis kom det att missbrukas av människor som hade betydligt mindre ädla syften. Bland annat fanns det de som… nej förresten, det hade inget med intelligenstestet att göra. De mätte istället skallarna på människor och drog slutsatser om intelligensen utifrån det. Vad man kom fram till var att vita var mer intelligenta än svarta och att män var mer intelligenta än kvinnor. Ju större skalle man hade, desto intelligentare var man, var de premisser de utgick från. Naturligtvis såg man till att mäta skallarna på storväxta vita män och småväxta svarta och kvinnor. På så sätt fick man fram precis de resultat man önskade. Och nu sitter vi här drygt hundra år senare och undrar hur de kunde vara så dumma. Det måste ju finnas saker som vi nu tycker är självklara men som man om hundra år helt har övergivit för någonting mera rimligt. Vad tror ni man om hundra år tycker var särskilt dumt med de idéer som vi omhuldar idag?
”Jag tycker det är ganska självklart”, sade Gabriel, ”att man i framtiden kommer att fråga sig hur vi kunde vara så oerhört korkade att vi tillmätte ekonomiska värden så stor betydelse som vi gör.”
En äldre man vid bordet intill nickade instämmande för sig själv.