Vi har inte talat om Zenon på länge nu. Jag tänker då på Zenon från Kition, som tack vare, eller möjligen på grund av, den rådande väderleken kan sägas ha blivit högaktuell igen. Det var den gamle stoikern Zenon som lärde oss att möta livets skiften med lugn oberördhet. Förväntningar och förhoppningar var av ondo, de ledde allt som oftast till besvikelser. Bättre då att alltid vänta sig det värsta, och på så sätt undvika just besvikelser. Idealet var att ta alla händelser, både motgångar och glädjeämnen med jämnmod.
Det var dessa stoiska läror som också var grunden i Senecas filosofi i det senare Rom. Vi känner till hur han med den stoiska oberördheten sägs ha släckt sitt eget liv, tvingad därtill efter anklagelser om delaktighet i en sammansvärjning mot kejsar Nero.
Måhända skulle vi ha svårt för att släcka våra egna liv med detta stoiska jämnmod, men annars är det väl just en sådan självkontroll vi ser prov på i kollektivtrafiken i dessa dagar. Temperaturen faller, snön faller och tågen står stilla. Vi människor blir flera timmar försenade till våra arbetsplatser, för att inte tala om när vi sedan ska hem igen. De få tåg som går är så proppfulla av passagerare att man känner bakomvarande persons utandningar mot nacken. Dessa dagar bör man alltså tänka på att inte äta något olämpligt till lunch.
Ändå samtalar vi närmast glatt med varandra, vi till och med skämtar och skrattar. Visst finns det några enstaka exempel på människor som tappar fattningen, men det stora flertalet bär det hela med en sinnesstämning som skulle gjort Zenon själv stolt.
För vad annat kan man göra? Kanske handlar den stoiska läran i mångt och mycket om en sorts självbevarelsedrift. Även om vi tror oss ha kontroll över våra liv och vår tillvaro, vill ödet ibland något annat. Då står vi där maktlösa och fullständigt oförmögna att själva göra något åt saken.
Och vid sådana tillfällen kan gamla greker som Zenon från Kition återigen göra sig påminda.