Vad gör man en ruggig kväll i mars, när regnet piskar mot rutan? En god idé är att tända några stearinljus, göra sig en kopp te och slå sig ner i favoritfåtöljen med något att läsa. En skiva med lämplig bakgrundsmusik kan förstås förhöja den kontemplativa stämningen.
Det var precis vad jag gjorde denna kväll. Det jag först fick för mina ögon var en av alla dessa filosofiska paradoxer, närmare bestämt den ganska väl omskrivna lilla historien om den unge studenten som av läraren får beskedet att ett prov kommer att äga rum under veckan efter. Eleverna får emellertid inte veta vilken dag det kommer att ske. Det de får veta är att det kommer att delas ut någon gång under måndagen eller tisdagen eller onsdagen eller torsdagen eller fredagen. Det ska alltså vara en överraskning, och läraren uttrycker tydligt och klart att på morgonen den dag provet ska äga rum kommer eleverna inte att veta om att det ska äga rum den dagen.
På fredagkvällen sitter då den klipska unge studenten och undrar om han ska ägna helgen åt att repetera det de läst, eller om han ska strunta i det. Så särskilt lockande är det trots allt inte. Han tänker då, strikt logiskt, om vi inte har haft något prov när fredagsmorgonen kommer så vet jag att det måste ske under fredagen. Alltså kan vi stryka fredagen som alternativ. Han tänker vidare i sina logiska banor och det slår honom att om inget hänt under torsdagsmorgonen kan det inte ske då heller, eftersom det ju inte kunde äga rum på fredagen. Han fortsätter på samma spår och upptäcker att han därför också kan stryka onsdag, tisdag och måndag som alternativ.
Han lutar sig därför tillbaka med ett förnöjt leende och börjar tänka på vad han då ska ägna helgen åt.
Vad var det nu för fel på hans resonemang? Var det något fel? Resultatet blev i alla fall inte vad han tänkt sig.
Man kan naturligtvis fråga sig om filosofiska paradoxer som denna tjänar något egentligt syfte. Varför ska man bry sin hjärna med sådant? Men det är nog ändå så att de faktiskt kan påminna oss om att våra föreställningar om världen inte alltid är så invändningsfria som vi oftast tror.
Jag lyfte blicken mot de fladdrande ljuslågorna och tänkte att dessa paradoxer kanske också kan göra oss lite mer ödmjuka inför världen och livet.