BUSSRESAN

Någon talade, och jag vaknade ur min dröm. Vägen svänger kraftigt därframme, nästan läskigt kraftigt. Man ser så bra här uppifrån. Men hade någon verkligen talat, eller drömde jag det också? Sådant är inte alltid så lätt att veta. Vad är dröm och vad är verklighet? Drömmar är väl också verklighet, på sitt sätt. En realitet är de onekligen.

Vi befinner oss på en bussresa mot ett mål som ingen av oss känner till. Här finns människor av alla de slag, och ingen känner någon, även om vissa samtal har inletts mellan vissa. Det är som vanligt, vissa är utåtriktade och har inga svårigheter att inleda samtal med vem som helst om vad som helst. De skulle till och med kunna börja prata med kungen om något TV-program de sett. Andra är introverta och lyssnar hellre på andras samtal än ger sig in i ett eget.

Tittar man ut genom fönstret nu ser man inget speciellt. Men man har sagt oss att längre fram på resan ska vi bli vittnen till något fullständigt exceptionellt. Jag undrar vad det kan vara. Vissa har redan börjat spekulera om vad det kan tänkas vara. Frågan är om det är någon idé att göra det. Frågan är faktiskt om det ens är att föredra att göra det. Jag inbillar mig att det kanske är bättre att inte tänka på det och låta överraskningen bli total istället.

Men nu har vi åkt länge, och ingenting har hänt. Är det det som är det fullständigt exceptionella? Att ingenting kommer att hända? I så fall skulle vi nog alla bli besvikna, och kanske till och med arga. För så kan man väl ändå inte göra? Att man låter människor köpa biljetter till en bussresa som inte leder någonvart? Och tjänar pengar på det?