söndag 30 januari 2011

Mänskligt beteende är en närmast outsinlig källa till fascinerande upptäckter. Vi tror oss gärna vara rationella, förnuftiga och kanske också logiska varelser. Det som är naturligt och rätt för oss upphöjer vi omedvetet till allmän och universell lag. Det rättfärdiga är det som vi fastställt som sådant.
Emellanåt tvingas vi dock motvilligt inse att vårt agerande inte varit rättfärdigt, och då sätter en annan process igång. Då startar ett desperat sökande efter en rationell förklaring. Vi måste hitta en orsak till varför vi gjorde som vi gjorde, trots att det faktiskt inte var det rätta. Naturligtvis börjar vi då vårt letande någonstans utanför oss själva. Att orsaken skulle finnas inom oss är definitivt inte det första vi tänker, och det vore dessutom en svår tanke att förlika sig med.
När Arvid Nyman och jag satt vid köksbordet och drack vårt kaffe styrdes samtalet som av en osynlig hand in på just ämnet mänskligt beteende, och rättfärdighet. Vad har man rätt att göra? Och vad har man inte rätt att göra? Och varför?
”I ett fritt samhälle värt namnet måste man få göra vad man vill så länge man inte skadar eller orsakar men för någon annan”, menade jag.
”Jag håller med”, svarade Arvid. ”Men tyvärr är det där begreppet men en aning otydligt.”
”Hurså?”
”Jo alltså, vad är det egentligen? När har man lidigt men och när har man det inte? Människors toleransnivå varierar ju ganska mycket.”
”Förvisso. Men det måste den utsatta bestämma. Jag kan inte avgöra om du lidit men eller inte. Det kan bara du göra.”
”Jovisst, men har jag alltid lidit men när jag säger att jag gjort det?” Har jag inte bara en alltför låg toleransnivå?”
”Man får väl utgå från det du säger. I alla fall till att börja med. Sedan får man kanske försöka bedöma trovärdigheten i det lite senare. Men, om vi för resonemanget vidare. Kan man ha rätt att någon gång bryta mot lagen?”
”Det tycker jag.”
”När då?”
”Vi var ju båda överens om att man har rätt att göra vad man vill så länge inte någon annan lider av det. Om jag stjäl ett kilo köttfärs på ICA Maxi, vem lider då skada eller men av det?”
”Handlaren kanske.”
”Skulle inte tro det. De omsätter sådana enorma summor att en sådan stöld skulle kunna jämföras med att ta en liter vatten ur Atlanten. Den enda som skulle kunna bli lidande av det är jag själv. Om jag åker fast.”
”Så du menar alltså att man är i sin fulla rätt att stjäla ett kilo köttfärs från ICA Maxi?”
”Det är precis vad jag menar!”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar