Det har många gånger sagts att det finns olika sätt att se på världen, livet och tillvaron. Vad som är sant och riktigt är helt avhängigt av vilket perspektiv man intar. Ibland kan dock skildringar av världen, livet eller tillvaron vara så uppenbart konstgjorda att man snarast blir full i skratt.
Den stackars Pangloss i Candide hävdade med en dåres envishet (och med en dåres förstånd frestas man att säga) att vi lever i den bästa av världar. Världen skulle alltså vara fullkomlig och därmed inte vara möjlig att förbättra. Ett tämligen tragiskt sätt att se på det hela.
Ett annat synsätt representeras av den reklam vi har omkring oss vart vi än går och vad vi än gör. Enligt detta sätt att se på tillvaron lever vi långt ifrån i den bästa av världar, men det finns en exklusiv skara som faktiskt gör det. Och, detta är avgörande, även vi kan nå dit, om vi bara köper de rätta varorna kan även vi ansluta oss till de lyckliga få. Vi måste bara först övertygas om att de finns och att vi inte tillhör dem.
Dessa försök att övertyga oss kan vara mer eller mindre subtila och mer eller mindre effektiva. Ett totalt fiasko på detta område står SJ för. Det är visserligen inte de som gjort den reklamfilm jag tänker på men det är ändå de som får stå med skammen. En intressant tanke i sammanhanget är, tror jag, att reklambyråer gärna uppmärksammas när de varit effektiva i sitt arbete medan de sällan nämns när de klantat till det. Nå i alla fall, i reklamfilmen ifråga ser man en ung kvinna sitta i total frid på ett tåg. Hon sitter med inte en människa omkring sig och med en dator framför sig och tycks njuta i fulla drag av tågresan.
Nyss hemkommen från en, turligt nog, kortare tågresa kan jag kallt konstatera att hade denna reklamfilm haft någon som helst verklighetsanknytning hade hon antingen haft minst tre skrikande barn omkring sig eller suttit bredvid någon som talat i telefon med tordönsstämma. Att njuta lugn och ro på ett tåg tycks vara en lika stor illusion som Pangloss verklighetssyn. Och SJ:s försök att få oss att tro motsatsen lika skrattretande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar