POLITIKÁ

”Oss emellan sagt, våra politiker är inte så dåliga.”

Jag vet inte om det var så att han tvingats lyssna på alltför många klagovisor från alltför många bittra gnällspikar eller vad det nu kan ha varit som föranledde denna kommentar. Min taxichaufför verkade annars inte tillhöra den talföra typen. Han kanske hellre ville förekomma än förekommas, vad vet man?

”Inte?” svarade jag.
”Nej, inte alls. Man skulle kunna tro att det har blivit mycket sämre ställt med deras kompetens med tanke på alla skandaler som förekommit på senare år. Inte ställde Tage Erlander eller Per-Albin Hansson till det för sig på det viset?”
”Nej, det gjorde de väl inte.”
”Men sanningen är nog ändå den att hade de utsatts för dagens journalistkår hade de inte blivit gamla på sina poster. Så i det fallet var det nog inte bättre förr. Däremot var det det när det gäller journalister.”
”Hur menar du?”
”Jamen tänk dig själv. Journalisterna granskar politikerna var de går, vad de säger och vad de gör. Om journalisterna själva hade utsatts för en sådan granskning, hur hade de stått sig då? De hade fått avgå efter en vecka. Högst!”
”Och nog är det märkligt att Håkan Juholt inte visades någon nåd medan Carl Bildt vilar ifred”, fortsatte han. ”Hur kommer det sig?”
”Det kan man fråga sig”, svarade jag.
”Svaret står naturligtvis att finna hos mediernas ägare.”

Det är märkligt, och framför allt roligt, att man då och då finner en tänkare på de mest oväntade platser. När jag klev in i taxin hade jag verkligen inte väntat mig denna inledning till en intressant diskussion. Människor tänker, människor funderar och människor reflekterar. Det finns hopp bland alla nedslående budskap i andra sammanhang.

Låt oss hoppas att steget från tanke till handling inte är alltför långt.