VÄDERKVARNAR I SIKTET

”Man blir så trött!”
Anna Firsch och jag var ute och promenerade en dag. Vi talade om nyheter och vad som skrivs i tidningarna. Därav Annas uppgivna uttalande.
”Är det så illa?” undrade jag.
”Ja, vad är det som är viktigt och vad är inte viktigt? Det är väl en fråga som en journalist eller annan som skriver i en tidning bör ställa sig innan hon eller han sätter sig ner och skriver en artikel. Det är också en relevant fråga för redaktionen innan man bestämmer vad som ska publiceras i tidningen.”
”Gör man inte det tror du?”
”Det verkar inte så, med tanke på de artiklar som publiceras i tidningarna.”
”Har du några exempel?”
”Ja, ta den där artikeln som Bengt Ohlsson skrev om kulturvänstern. Vad var det som var så hemskt med den egentligen? Vad han gjorde var att påtala det faktum att många väljer sin politiska tillhörighet inte efter vad man själv tycker utan efter vad andra tycker. Man gör det för att man vill tillhöra en gemenskap. Sådant förekommer ju! Både inom vänstern och högern säkerligen. Det är knappast något särskilt kontroversiellt påstående. Och ändå var det en hel hög med människor som blev väldigt upprörda och genast var tvungna at ta upp tidningsutrymme för att svara på det.”
”Eller ta det där som statsministern sade”, fortsatte hon. ”Att man borde få jobba tills man är 75 om man vill. Vad är det som är så kontroversiellt med det Han sade inte att man skulle tvingas jobba till 75. Om man nu vill jobba så länge kan man väl få göra det. I den bästa av världar borde man både sänka och höja pensionsåldern så att man kan få gå i pension när man är exempelvis 55 om man vill, eller vid 75 om man vill det. Men hursomhelst var det en hel del människor som tydligen blev väldigt arga över det och genast var tvungna att ta till pennan.”
”Ja, det finns ju faktiskt viktigare saker att skriva om.”
”Det är precis det jag menar. Om man har den förmånen att man kan publicera det man skriver i stora tidningar, då tycker jag att det medför ett ansvar att skriva om sådant som faktiskt är viktigt och meningsfullt och inte ägna sig åt barnsligt käbbel.”

Och just då kom vi fram till Konditori Rosa.